Från Akkas rygg II

Göteborgsposten (GP) ställer sig den 19 januari på ledarplats frågande till varför en arbetsgivare, som upfyller krav och nivåer i ett kollektivavtal, ändå vill stå oberoende. En säkert viktig fråga som många utan egen småföretagarbakgrund säkert ställer sig.

Förrutom det principiella i att inte bli tvingad in i en affärsförbindelse pga hot finns det flera mer praktiska anledningar.

Ett avtal innefattar nivåer på ersättningar och förmåner som facket anser vara “rätt”. Det finns dock vad jag vet ingen naturlag som säger att kollektivavtalets nivåer skulle vara de enda “rätta” och “rättvisa”, varken vad gäller nivå, utformning och fördelning. Kanske vill man ge lite mer i pensionsavsättning, och lite mindre i löneökning. Eller tvärt om. Kanske vill man ge vinstdelning eller delägarskap istället för andra förmåner. Eller så kommer man överens om att ha försäkringsskyddet i ett bolag som, per inbetald krona, ger den anställde högre ersättning än den i kollektivavtal påtvingade försäkringen, dock med samma skydd. Det borde inte vara något märkvärdigt med det.

Dessutom förhandlas nivåerna fram baserat på globala förutsättningar, helt utan hänsyn till det enskilda företagets ekonomiska verklighet och utsikter. I ett avtal förbinder man sig att följa krav och höjningar som kanske inte alls kan bäras på sikt, ofta med högre arbetstempo och personalneddragningar som följd, för att rädda ekonomin. Detta speciellt i servicebranscher där människor inte med enkelhet kan ersättas med robotar och maskiner. Ett inte helt ovanligt scenario kan vara att företagets ekonomi ansträngs extra exempelvis vid expansion eller nyetablering.

Avtalen är dessutom svåra att säga upp, vilket låser in företaget för lång framtid.

Jag skulle vilja likna det hela med att gifta sig under tvång, med avgivna löften om dyrare och dyrare bröllopsdagspresenter, men utan möjlighet att skilja sig. Och så skulle inte jag vilja ha det.

Andra bloggar om: företagsamhet, facket, kollektivavtal, arbetsrätt, avtal, löner, GP, Göteborgsposten, avtalsrörelsen, Wild’n Fresh, företagande, Göteborg